|
|
|
|
|
Man kan därför också i Widenfalks återinförande av stenskulpturens figurativa traditioner spåra en reaktion mot de sista tjugo årens "experimentella" materialfascination, där man försökt gottgöra den ofta påträngande avsaknaden av en visuell mening i abstrakt och minimalistisk skulptur genom att påföra de spektrer av naturliga eller teknologiskt skapta material, de mest fantastiska metafysiska betydelser, gärna exponerade i storslaget genomförda installationer. Widenfalk tycks medvetet vilja distansera sig till dessa
ofta svävande betydelsekomplexer i denna konst, genom
användandet av människokroppen och en betydligt
enklare formulerad symbolik. Till skillnad från den
klassisk/romantiska metod han använder i skapandet av
sina verk, så medför hans reaktion mot sena
modernismen icke någon tillbakagång till Den
Stora Traditionens enkla ideal, såsom man kunnat se
den Postmoderna Klassicismen - trots att, kanske man kan
tillägga, flera av hans skulpturer har kommit till i de
traditionsrika marmorverkstäderna i Pietrasanta,
Norditalien. |
|
|
|