|
I Älvros-Remmen i södra Härjedalen, där
en del av Widenfalks familj har sitt ursprung, kom han att
vistas varje sommar under sin uppväxt. Där
mötte han inte bara folkkonsten utan också
stenen, vilken hans geologutbildade bror lärde honom
känna. Efter år av övning i träsnideri
är det stenen som i huvudsak blivit hans uttrycksmedel
och det material med vilket han började sin
konstnärliga bana i slutet på 70-talet.
Widenfalk var även i denna period mycket intresserad
av och engagerad i religiösa ceremonier. Med en far,
som är präst i den frikatolska kyrkan, fick han
redan under barndomen lov att assistera som
altartjänare. Senare
intresserade han sig för ett antal ceremoniellt lagda
religiösa samfund, där det ingick allt från
frimureriets invigningar till riter som byggde på den
egyptiska mytologien och teosofi. Gemensamt för dessa
olika samfund kan väl bl a sägas vara ett bruk av
symbolladdade objekt som medel i de olika ceremoniella
riterna och viktiga på vägen till andlig
förståelse. Och det är detta
objektsrelaterade, rituella moment, som Widenfalk har tagit
med sig in i Konsten, men generaliserat så starkt att
man bara kan ana de mentala processer, uppenbarade av de
fragmentariska arketypernas vaga antydningar.
|