|
Fragmentets centrala position i Widenfalks arbeten kan ha
sitt sammanhang med hans arkeologistudier vid universitetet
i hemstaden Uppsala. Arkeologin rör sig med
tidsmässigt avlägsna objektsrelaterade epoker,
där spridda fynd av människoskapta objekt och
spår bildar grundlaget för systematiska
gissningar om förfäders fysiska och psykiska liv.
I denna verksamhet gives det sällan några
färdiga svar; detsamma gäller vid en konfrontation
med fragmenten i Widenfalks konst. Han använder sig av
dessa litet som ledtrådar till det ännu
okända i det förväntade kända.
Fragmentet är där för att uttrycka
något av den eviga ofullkomligheten i kunskapen av oss
själva. Genom brottstycket av kroppen och objekt bygger
han en värld, vilken vi som betraktare inte bara
får insyn i, utan även avspeglar den verkliga
världens brist på absolut och precis mening.
|