Sid 6/10


Skulptur: En pärlfiskares dröm

I en serie stenskåp har han visat frukten av sin själsliga arkeologi genom att anbringa ett antal embryoliknande människohuvuden på det bräckliga minnets hyllor. Denna veka, introverta och i Brancusisk anda summariskt utmejslade huvudformer, uppträder på flera håll i Widenfalks arbeten. Mest framträdande är de där de återfinns liggande i de tornliknande stolar vilka kröner hans många högresta landskap. I dessa monolitiska skulpturer är de tydliga referenser till de mesopotamiska och egyptiska kulturernas seder och arkitektur. Men tronstolarna på tempel Zigguraternas topp tycks inte ha använts för att föra tankarna till de gamla gudakungarnas religiösa praktik.
Det är snarare för att leda in betraktarens uppmärksamhet mot en allmängiltig mytvärld, vilken kretsar kring livets mysterier, som Widenfalks drömmande figurer är placerade i sådana rituellt laddade omgivningar. Och denna mera processuellt uttryckta livssymbolik, vilken även inkluderar avbrutna och ofullbordade sidor, är även ett typiskt element i hans människoskildring. I granitskulpturen "Pärlfiskarens dröm" låter han en horisontell båtform bryta den himmelssträvande rörelsen för att poängtera uttycket av psykisk rörelse i det slutna arkaiska ansiktet. Titeln anspelar på en självupplevd stämningsvärld, genom att han låtit sig inspireras av en dikt, vilken hans far skrev och ofta läste upp för honom under hans uppväxt.


Föregående | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | Nästa
Widenfalk | Blackbird - den svarta stenfiolen

lars@widenfalk.com