Marie Axelsson trakterar Blackbird.

Lars Widenfalk, Blackbirds skapare.

Blackbird

Den svarta stenfiolen

Den världsunika svarta stenfiolen, Blackbird, är gjord av den svenske konstnären och skulptören Lars Widenfalk. Formad efter Stradivarius ritningar, men med egna tekniska lösningar. I två års tid arbetade Lars med sin violin, parallellt med sitt konstnärskap.Det som främst drev på hans arbete, förutom nyfikenheten, var att utforska hur långt man kan pressa stenen, i det här fallet diabas, som konstnärligt material.

Foto: Jan Olby

Fiollocket är i sin tunnaste del 2,5 millimeter. Med en sådan precision formades locket med dess f-hål, botten och halsen med sin vackra snäcka. Sargen gjordes i ett stycke genom att först såga en 30 millimeter tjock skiva, i vilken sedan dess ytterkontur formades och därefter försiktigt med vattenborr och handverktyg, ta bort det inre för att slutligen få en tunn sarg, vilken endast är knappt ett par millimeter i sina tunnaste delar.

Man kan tro att stenen är ett stabilt och statiskt material utan spänst, men det visade sig när sargen nästan var färdig, att den brast vid ett ställe, där stenen hade ett "svaj" på ca 15 mm. Diabasen är en mycket tät bergart med fina kristaller, kommen från Jordens inre i form av magma, vilken stelnat för 1,6 miljarder år sedan.

Det var när Lars arbetade med två stora diabasstenar till en konstnärlig utsmyckning av det Norska TV huset i Oslo, som han fick idén att göra ett instrument i detta material. Den vackra och speciella klangen var genomträngande, när han gick över stenen och formade sina skulpturer med slägga och mejsel. Likt en malmklocka ljöd stenen.

Tidigare samma år hade Widenfalk tagit reda på sin Morfars gravsten, vilken skulle kasseras, då man gjort en större gemensam familjegrav. Denna gravsten var av utsökt kvalitet och svärta, med största sannolikhet kommen från de djupa dagbrotten i norra Skåne.

Det stod nu klart för Lars vad han skulle använda detta fina material till, storleken på stenen passade, han skulle bygga den första och enda spelbara stenfiol som världen sett och hört! En spännande tanke; vad har Urberget - Moder Jord, för ton? Kan man i ett enda instrument fånga ljudet i det material, vilket vi alla är en del av?

Lars Widenfalkvisar upp sin skapelse för drottning Silvia och kung Carl XVI Gustaf.

Drottning Silvia imponeras av den svarta diabasens finish.

Inspirerat och metodiskt arbetade skulptören fram del för del till fiolen. När det var dags för bottnen var gravstensmaterialet slut och Lars var tvungen att själv bryta ett block ur det Härjedalska berget. Där finns en vacker porfyrliknande diabas med svart botten och ljusa prickar. Den stenen blev underdelen på instrumentet.

Widenfalk hade nu skapat corpus av tre delar och förgyllt dess insidor med äkta guld - för att få en ädel ton! Den precisa sammanfogningen skedde med tvåkomponentlim och halsen fick även dubb av silverstål vid sin infogning. Detta var grundformen av fyra delar och grundmaterialet. För att få lyssna till hela Jordens ton erfordrades även material från de övriga "rikena" - växtriket och djurriket.

Materialet till greppbräda, stämskruvar, stränghållare och hakstöd, blev naturligtvis den traditionella svarta Ebenholtzen. För att stämskruvarna skulle sitta perfekt och fast, var Lars tvungen tillverka motsvarande koniska borrar, då ju skruvarna är koniska och trycks/vrids fast i sitt rätta tonläge.

Lars Widenfalk såg sin violin sakta ta form, och tänkte på Stradivarius och hans fioler, dessa har ofta personliga namn med anknytning till fåglar. Då stenfiolen blev skinande svart blev namnet självfallet "Blackbird", kanske väl pretentiöst jämfört med det vackraste av fågelsång. Men det fick gå! Då koltrasten har en gul näbb, passade det perfekt att som stall till fiolen använda det gulaste elfenben som finns att få tag på - Mammut Elfenben! Då undgick även konstnären att komma i konflikt med naturvårdsintressen och utrotningshotade elefanter.

Efter mycket besvär ordnades kontakt med en rysk konstnär, vilken hade rätt kontakter vidare in i Sibirien, ut på taigan och ned i permafrosten. En passande bit kunde förmedlas till Sverige och Lars ateljé i Medelpad. Spännande ögonblick när det lövsågade stallet passades in och strängarna spändes. De första tonerna ljöd och en rysning gick genom Widenfalk och en darrning gick genom den svarta fiolen!

Blackbird i Kina. Klicka för att spela!

Det är den mänskliga handen som skapat och byggt fiolen och det är den mänskliga handen, violinistens, vilken besjälar instrumentet och ger ton och röst åt Moder Jord!

Denna unika violin, Blackbird, blev färdig lägligt till att den svenske kompositören Sven David Sandström kunde skriva musik speciellt för instrumentet, vilken sedan uruppfördes i den Svenska Paviljongen på Världsutställningen EXPO 92 i Sevilla. Sedan dess har fiolen trakterats och visats i Washington, Nürnberg och Monza. Förhoppningsvis skall den fortsätta sin turné runt världen och låta sin unika ton och melankoliska klang ljuda till människors glädje och eftertanke.

Upp